Teknik

teknik_2011Glasfusing är det som ofta kallas laminering, oblåst eller ugnsformat glas. Fuse betyder på engelska sammansmälta och det är precis det man gör. Lägger olika glasbitar i mönster och lager och sedan smälter man samman detta till en enhet i en speciell ugn.

Arkeologiska fynd från Egypten visar att man redan för 4000 år sedan, hade utvecklat stor skicklighet i att smälta samman glas till bilder och mönster. Egyptierna och romarna var de som var mest skickliga och glashantverkarna stod högt i rang och själva processen hölls hemlig. Vackra föremål från tiden år 2000 – 500 före Kr. finns på museum bl.a. på Corning Museum of Glass i staten New York, USA.

Från år 500 och fram till tidigt 1900-tal finns det endast ett fåtal föremål bevarade i glasfusing. Tekniken glömdes mer eller mindre bort. Under renässansen i Europa genomgick glastillverkningen sin största utveckling någonsin och då framförallt  större kunskap i  munblåst glas.

Glasfusing återupptäcktes i USA så sent som på 1940-talet. Från 60 talet  har tekniken fått ett nytt genombrott på grund av ugnstekniken har gått framåt, den så viktiga avsvalningsprocessen har forskats fram vilket har utvecklat en automatik som styr ugnarna och det finns många glaskonstnärer över hela världen som arbetar med denna teknik. Även i Sverige blir den mer och mer känd.

Det finns fyra huvudtyper av glas som används inom glasfusing: Transparent glas som är genomskinligt och finns i många färger samt ofärgat. Opakt glas är färgstarkt och ogenomskinligt. Iriserat glas kan vara antingen transparent eller opakt men har ett ytskikt av tenn som gör att ytan ser regnbågsskimrande ut. Dichroiskt glas har ett skikt av gnistrande metalloxider såsom titan, silikon eller magnesium, ändrar färg när man tittar på det från olika vinklar.